Båtbyggaren Edvin Henriksson

När detta skrivs är det 30 år sedan den kände båtbyggaren Edvin Henriksson (1920-1979) gick ur tiden. Edvin gjorde sig känd långt utanför Blekinge som en exceptionellt noggrann hantverkare och skapare av vackra, sjövärdiga träbåtar.

Edvin föddes på Tärnö i Blekinge men kom redan i späd ålder till Saxemara, där han sedan tillbringade resten av sitt liv. Som tonåring började han arbeta på Saxemara varv under den kände båtbyggaren Olof Olsson.  Efter några år kom han där att arbeta tillsammans med Olofs son Tage, som senare tog över varvet. De båda ungdomarna utvecklade en livslång vänskap både i den yrkesverksamma och den mera privata sfären.  Otaliga är de historier Tage Olsson – i dag pensionär – kan berätta om samarbete inom hantverket och om besök i skärgårdens nöjesvärld,  inte minst på favoritstället Karö havsbad.
Edvin berättar i en radiointervju, att det dröjde fyra år innan han vågade sig på sitt första bygge. När uppdragen på varvet periodvis sinade, byggde Edvin i enkla skjul i Saxemara sina egna småbåtar eller tog tillfälliga påhugg som stuvare i Ronneby hamn. Inkomsten var knapp och tiderna svåra under 1930- och 40-talen, men  Edvin hankade sig fram och utvecklade och förfinade det handlag som kom att bli hans signum.
År 1953 startade så Edvin eget i det nedlagda tegelbruket i Angelskog  utanför Ronneby. Där kom han sedan att verka till sin död och bygga många ”riktiga båtar”,  som han själv uttryckte det. Några plastbåtar tillverkade aldrig Edvin, och även de första båtarna i Rhapsody-serien, ritad av Göran Dahlström, byggdes i trä av Edvin och Tage Olsson. Andra kända konstruktörer som Edvin byggt båtar efter var Jac M Iversen och CG Pettersson. Dessa båtar tillverkades självfallet efter upphovsmännens ritningar och Dahlström har i en artikel på webben vittnat om Edvins skicklighet. Många av de mindre båtar Edvin byggde uppstod emellertid ur Edvins huvud. Han fick önskemål om längd och bredd och sedan var det bara byggarens ögonmått och känsla för harmoni som gällde.  Många Edvin-båtar uppvisar en harmoni i linjeföringen som är mästarens signum. En sådan mindre motoriserad båt kallade Edvin själv för koster eller blekinge-koster trots att den inte har något att göra med västkustens båtar. ( I dagens terminologi hör man oftast ”snipa”  oberoende av hur aktern är utformad!)

Båtar för sjö och tunnelbana
Edvins båtar blev snart kända som ytterligt välbyggda och sjövärdiga. Några av de lite större kostrarna var riktiga högsjöbåtar och var tänkta som ”laxbåtar”. De var omkring  30 fot och stabila saker som kunde betvinga den grövsta sjö samtidigt som de fortfarande bar Edvin-båtarnas elegans.  – ”Några fiskebåtar har jag aldrig byggt”, säger emellertid Edvin själv i en radiointervju. Han kallade dem motorkryssare, motorseglare, blekinge-koster eller blekingseka.  Flertalet av dessa båtar seglar säkert ännu,  om än under nya namn. Edvins änka Pola berättar gärna om den tid då ”fint folk” kom ner från Stockholm för att följa byggnationens framskridande och fick ligga över i Edvins då enkla hem. Det kunde bli både trångt och livat vid dessa tillfällen.  Edvin fick ofta som motprestation följa med på jungfrufärden som kunde vara flera dagar.
Edvin hade ett mycket gott namn i Stockholmsområdet. Flera av hans byggen gick bevisligen dit, och ägarna till Edvin-båtar har tidvis umgåtts socialt.  Många båtar har förstås bytt ägare under årens lopp och namnen har kanske bytts ut, men Pola Henriksson kan erinra sig namn som Delfin, Catinka, Pierina, Berenike, Lurifax, Edvin, Edvin(d?)a för att nämna några av de ursprungliga namnen på de större båtarna. En del av småbåtarna har kanske mindre fantasifulla namn, men att ägarna kallar dem Pärlan säger en del om både utseende och kondition.  Flera av  Edvins byggen är kvar i hemmavattnen, och ett  trafikerar lämpligt nog sundet Ekenäs – Karö havsbad under namnet Karöline.
Även om Blekinge och Stockholm verkar härbärgera flest Edvin-byggen, gick båtar till beställare från Skåne i väst upp över östkusten, inklusive Gotland, ända till Stockholm. Någon båt lär ha hamnat ännu nordligare. Det vore roligt att få veta var Edvins båtar i dag seglar  -  för seglar gör de säkert ännu!
Den något märkliga rubriken Båtar för sjö och tunnelbana härrör sig från ett reportage i Blekinge Läns Tidning  på 1970-talet, där man uppmärksammar den skicklige hantverkaren och hans framgång. Edvin blev något av en kändis i båtkretsar i Stockholm, bl a lär fd bostadsminister Hans  Gustafsson (med sommarviste i Saxemara) ha seglat en av Edvins båtar. Edvin fick  vid denna tid uppdraget att smycka tunnelbanestionen vid Fridhemsplan med en blekingseka och där finns båten än i dag att beskåda – om än i något skamfilat skick. Skönheten i linjerna går det emellertid inte att ta miste på!

En stor personlighet
I ett samtal med Edvins mångårige vän Tage Olsson  får jag höra många episoder ur de båda kamraternas liv. Arbetet var hårt och krävde sin man; där gick det inte att stå och sova. ”Då kom en plankbit flygande”,  berättar Tage.  Senare, som egen företagare, kunde Edvin själv disponera sin tid, och fram på förmiddagen, på väg till Angelskog, brukade Edvin titta in till Tage på Saxemara varv för att prata en stund innan han gav sig av till sitt. Tekniskt sett var de kanske konkurrenter, men i praktiken var de samarbetspartners. En dag stod Edvin med en blodig trasa om handen och bad Tage om tre veckors hjälp med att färdigställa ett brådskande bygge. Själv hade han skadat sig svårt i handen. ”Det är klart att jag hjälpte honom”, minns Tage.
Edvin arbetade annars mest ensam. Ibland kunde han ta hjälp av bekanta och närstående med tidskrävande, mindre arbeten som t ex pluggning. Men ve den som inte vred pluggen rätt i träets ådring! Då kunde Edvin ställa sig och i vredesmod riva ur de pluggar han inte var nöjd med. Det berättas också, att Edvin inför en leverans gick och grymtade en hel dag.  Han hade sett ett mindre  skönhetsfel i bordläggningen. Trots att båten var klar att gå i sjön, hämtade Edvin fram mot eftermiddagen yxan. Hans yrkesstolthet förbjöd honom att leverera det han inte var nöjd med.  Tage Olsson berättar en liknande episod. En kväll stod de båda och besiktigade en nästan färdig båt. Edvin undrade,  om man kunde  godkänna ett något avvikande bord. ”Det måste duga”,  blev omdömet. Men dagen efter när Tage kom på besök,  var bordet bytt!
Som redan sagts, var Edvin mycket noga med sitt arbete.  Han började gärna sent och kunde hålla på långt in på natten innan han blev nöjd. Han körde långa sträckor i sin gamla Volvo Duett för att hitta rätt virke, och Bohmans i Oskarshamn var en av de betrodda leverantörerna. När han hade rätt material att arbeta med och frihet att välja och skapa, trivdes Edvin. Han sade själv,  att han inte alls varit säker på att han skulle bli båtbyggare när han var ung, men att han funnit arbetet med båtar intressant med sina olika moment och att det gav honom arbetsglädje.
Edvin gjorde sig stora bekymmer inför yrkets framtid – liksom alla träbåtsfantaster gör  -  men han insåg att de ekonomiska ramarna var för knappa. Han sade sig lägga ned ca 800 timmar på en koster och ytterligare ett par hundra på de större. Med en sådan tidsåtgång blev det högst två båtar per år (-”och kanske någon liten eka”) och då var inte marginalerna stora.  –”Vilka unga vill jobba så?” undrade Edvin.  Den som ägt eller äger en Edvin-båt uppskattar denna tidskrävande omsorg om detaljer och eleganta lösningar och känner respekt för sådan yrkesstolthet .

Arvet efter Edvin – träbåtar i 21:a århundradet
I dag byggs bara ett fåtal mindre ”allmogebåtar” i den blekingska skärgården. En del entusiaster som Bertil Andersson i Björkenäs har själv byggt någon träbåt och delar välvilligt med sig av sin stora kunskap om båtar och båtkultur. Båtbyggarkurser har givits på Litorina folkhögskola i Karlskrona, och Per Anders Daag har fört arvet efter bröderna Mårtensson på Ö Hästholmen vidare. Men intresset verkar vara stigande, och många är intresserade av att få sina gamla träbåtar i skick igen. Då kan man bara applådera Blekinge Muséum som gått in och räddat driften vid anrika Saxemara varv, där man i dag bl a renoverar träbåtar under sakkunnigt inflytande.  Båtar med 70-80 år på nacken dyker upp – vissa i förvånansvärt gott skick. Man frågar sig, hur gammal en välskött träbåt egentligen kan bli. Ett Edvinbygge säkert över 100 år, enligt min åsikt.
Nu är det upp till oss träbåtsälskare att vårda arvet efter gamla mästare som Edvin Henriksson och bevara resterna efter en illa åtgången skärgårdskultur. Båtar av hans klass byggs knappast i dag, men Edvins båtar kommer förhoppningsvis även i fortsättningen att väcka berättigat uppseende i våra skärgårdsvatten!
Leif Segelström

Källor:     Samtal med Pola Henriksson och Tage Olsson
Radiointervju av okänt datum i familjens ägo
Blekinge Läns Tidning : div reportage

http://www.rhapsody-34.se/batarna/nr_1.html

För ytterligare bilder se:
http://www.trabatsakuten.nu/index.htm  under Båtbilder/snipor och motorseglare/ss  3,14, 15

http://www.batagent.se/?sajt=kopbat_referenser_batmarken&battillverkare=Edvin%20Henriksson

Vinjett  -  Författarens Edvin Henriksson-bygge från 1969. Originalmotor Albin O-11.